ögonblicket bok del 12!!
jag minns när jag va här när jag va liten. min pappa rista in detta in i trädet. en lycklig familj för alltid.
men det va bara en löngn. finns gungan kvar? den måsta vara jätte gamal nu. jag gick fram till den och satte mig. men denna platsen har bara dåliga minnen med sig. jag minns en gång jag va med min farmor här. jag sprang och hade jätte kul tills jag ser henne falla ihop. jag va så liten så jag visste inte vad som hände men mamma och pappa sprang till henne och ringde folk som kom och hämta henne. efter ett tag fick jag veta ett hon har dött.
jag va ju så liten så jag visst inte va det betyde. men jag förståg med åren och det gjorde bara mer ont att komma ihåg denna platsen. jag känner hur mina tårar börja rinna mer och mer. jag titta ner mot marken och ser ur mina tårar droppa ner på marken. men tillslut kände jag något kallt som torka bort mina tårar. jag tittar upp och ser alex sitta rakt framför mig och fråga.
- vad är det kim?
- denna platsen ger bara dåliga minnen.
- vad för minnen?
- saker som jag nte har kvar i mitt liv.
- vill du gå till dansen igen?
- nej det är bara slöseri med tid.
- varför det?
- jag... jag vill inte säga det.
- kom igen säg nu.
- det är bara pinsamt...
och jag kände han lägga sin kalla hand mot min kind och torka bort min sissta tår. men jag kunde känna hur mitt hjärta hoppa. och han bara log mot mig och sa.
- säg nu.
- hmmm.... jag kan inte dansa....
- det är väl inga stora problem?
- klart det är det är ju en dans.
- men det går att lära sig.
- men vem kan lära mig.
och han resta sig upp och räckte fram sin hand och sa.
- får jag lov till en dans.
- menar du allvar vill du dansa med mig?
- frågan är. varför skulle jag inte vilja dansa med dig?
jag tog hans hand och han drog upp mig. han trycker mig tät in till han och jag fick lära mig hur man håller. men jag kände hur mitt hjärta slog mer och mer när han tog sin hand vid min midja och för att vi va så nära varandra. jag kände hur mitt ansikte blev varmt. snälla säg inte att jag rodnar. vad händer om han ser? jag vågar inte titta upp. men jag hör han säga.
- det går ju bra. du som sa att du va dålig på att dansa.
- jag kanske har en bra lärare.
- haha men en lärare skulle inte vara något utan sina elever.
- haha. tack alex.
- för vad?
- att du finns här och hjälper mig att bli glad igen.
- det är väl inget att tacka för. jag vill ju vara här med .
och direkt kände jag hur mitt hjärta slog mer. hoppas han inte känner hur mitt hjärta slår.
- är det säkert du inte vill gå till dansen nu?
- jag har ju ingen att gå med.
- jag kan ju gå med dig.
och jag titta upp och sa.
- menar du att du skulle vilja gå med mig?
- ja varför inte
och han log mot mig igen så jag log tillbaka och luta mig mot hans bröstkorg och sa.
- ja jag vill gärna gå med dig.
- bra då går vi.
- nej inte än.
- varför inte?
- jag vill dansa lite till.
så vi stog kvar en stund och dansa. det va helt underbart jag vill verkligen att denna stund ska ta slut. men det gör allt någon gång. men då lyfte han upp mig i sin famn och sprang till dansen. han slpääte ner mig lite innan så ingen skulle se. och vi gick in jag titta runt och ser mina kompisar titta på mig och alex. jag såg hur deras leende blev stora och vinka och vissa tummen upp. jag hoppas inte alex ser det. men jag bara log tillbaka och njöt av kvällen.
fortsättning följer ;D hoppas ni gillar det :)
men det va bara en löngn. finns gungan kvar? den måsta vara jätte gamal nu. jag gick fram till den och satte mig. men denna platsen har bara dåliga minnen med sig. jag minns en gång jag va med min farmor här. jag sprang och hade jätte kul tills jag ser henne falla ihop. jag va så liten så jag visste inte vad som hände men mamma och pappa sprang till henne och ringde folk som kom och hämta henne. efter ett tag fick jag veta ett hon har dött.
jag va ju så liten så jag visst inte va det betyde. men jag förståg med åren och det gjorde bara mer ont att komma ihåg denna platsen. jag känner hur mina tårar börja rinna mer och mer. jag titta ner mot marken och ser ur mina tårar droppa ner på marken. men tillslut kände jag något kallt som torka bort mina tårar. jag tittar upp och ser alex sitta rakt framför mig och fråga.
- vad är det kim?
- denna platsen ger bara dåliga minnen.
- vad för minnen?
- saker som jag nte har kvar i mitt liv.
- vill du gå till dansen igen?
- nej det är bara slöseri med tid.
- varför det?
- jag... jag vill inte säga det.
- kom igen säg nu.
- det är bara pinsamt...
och jag kände han lägga sin kalla hand mot min kind och torka bort min sissta tår. men jag kunde känna hur mitt hjärta hoppa. och han bara log mot mig och sa.
- säg nu.
- hmmm.... jag kan inte dansa....
- det är väl inga stora problem?
- klart det är det är ju en dans.
- men det går att lära sig.
- men vem kan lära mig.
och han resta sig upp och räckte fram sin hand och sa.
- får jag lov till en dans.
- menar du allvar vill du dansa med mig?
- frågan är. varför skulle jag inte vilja dansa med dig?
jag tog hans hand och han drog upp mig. han trycker mig tät in till han och jag fick lära mig hur man håller. men jag kände hur mitt hjärta slog mer och mer när han tog sin hand vid min midja och för att vi va så nära varandra. jag kände hur mitt ansikte blev varmt. snälla säg inte att jag rodnar. vad händer om han ser? jag vågar inte titta upp. men jag hör han säga.
- det går ju bra. du som sa att du va dålig på att dansa.
- jag kanske har en bra lärare.
- haha men en lärare skulle inte vara något utan sina elever.
- haha. tack alex.
- för vad?
- att du finns här och hjälper mig att bli glad igen.
- det är väl inget att tacka för. jag vill ju vara här med .
och direkt kände jag hur mitt hjärta slog mer. hoppas han inte känner hur mitt hjärta slår.
- är det säkert du inte vill gå till dansen nu?
- jag har ju ingen att gå med.
- jag kan ju gå med dig.
och jag titta upp och sa.
- menar du att du skulle vilja gå med mig?
- ja varför inte
och han log mot mig igen så jag log tillbaka och luta mig mot hans bröstkorg och sa.
- ja jag vill gärna gå med dig.
- bra då går vi.
- nej inte än.
- varför inte?
- jag vill dansa lite till.
så vi stog kvar en stund och dansa. det va helt underbart jag vill verkligen att denna stund ska ta slut. men det gör allt någon gång. men då lyfte han upp mig i sin famn och sprang till dansen. han slpääte ner mig lite innan så ingen skulle se. och vi gick in jag titta runt och ser mina kompisar titta på mig och alex. jag såg hur deras leende blev stora och vinka och vissa tummen upp. jag hoppas inte alex ser det. men jag bara log tillbaka och njöt av kvällen.
fortsättning följer ;D hoppas ni gillar det :)
