babybitchxd

ögonblicket del 15

Publicerad 2014-07-01 20:38:11 i ögonblicket

jag ligger i min säng och tittar upp i taket mina ögon börjar göra ont från alla tårar. men det är ingeting för det jag känner i mitt hjärta. jag kär? i alex? varför skulle jag just falla för den som är nog mest omöjlig att få? det är något allvarligt fel på mig! att bli kär i en person eller vad han nu är som jag inte vet något om! men ändå är han allt jag kan tänka på. han är den ända killen som jag har kännt mig bekväm dem. men jag kan ändå inte. han och jag kommer aldrig att gå. jag reste mig upp från min säng och skulle sträcka mig efter min mobil. när precis fick tag i den så börja den ringa. jag titta på min särm och såg att det stog mamma på. 
 
- hej mamma vart är du? 

fråga jag och försökte låta normal i min röst så hon inte fattar att jag har gråtit. 
 
- hej gumman. jag ville bara säga att jag måste jobba över idag igen så jag hinner inte hem för att göra mat. om du går ut till köket så ligger det pengar i skaferit som jag har lagt där imorse fall jag inte skulle hinna hem. köp något att äta med det.

jag gjorde som hon sa och gick ut till köket och hitta pengarna. 
 
- hur du ens ätit något idag? 

fråga jag. min mamma kan vara slarvig med sånt när hon jobbar.
 
- ja det har jag. du behöver inte oroa dig gumman. 
- klart jag behöver! du tänker inte så mycket på att äta när du jobbar så jag måste fråga.
- jag vet gumman. men jag har blivit bättre med det. men jag måste fortsätta här nu så vi får prata imon för jag kommer nog inte hem först jag är klar med detta. som är ett bra tag till... 
- okey mamma. ska jag svänga förbi ditt jobb med något?
- nej då det behövs inte jag klarar mig. men jag måste gå. puss älskar dig ses när jag kommer hem!
- hej då mamma älskar dig med.
 
och vi la på. jaha ännu en middag och natt själv då. jag ska nog ringa mia och fråga henne om hon vill mötas upp för att äta pizza. jag sökte efter hennes namn bland mina kontakter och ringde. 2 signaler hann bara fram innan jag hörde mias röst.
 
-kim!!! 
 
skrek hon. 
 
- hej mia. jag undrar om du vill äta pizza? jag bjuder! 

sa jag. 
 
- gratis pizza är ju alltid gott! möt mig vid pizzerian om 20 min! 
 
sa hon och la på. visst väl att hon inte skulle säga nej till gratis pizza. jag tog på mig min jacka och mina vinter skor och börja gå mot pizzerian. nnär jag va där så såg jag att mia stog och vänta på mig. jag gick fram till henne och krama henne så hårt som jag bara kunde och jag kände att hon gjorde det samma. detta va något jag verkligen jag behöved. 
 
fortsättning följer! jag kan förstå om ni inte tycker den är så bra för det är över 1 eller 2 år sen jag skrev på den här! och om det är några stav fel så förlåt!!! ^^ 
Kommentarer (0)

ögonblicket 13

Publicerad 2012-05-26 00:17:40 i ögonblicket

helgen är över och det är skola igen. jag har varit med alex varje kväll nu sen dansen i fradags. jag vet inte varför men jag blir så glad när jag är nära han. varje gång jag ser hans ansikte känner jag ett leende på mina läppar. men jag tycker det är konstigt att inte någon av mina vänner har frågat om vem det va jag tog med mig på dansen. dom har verken smsat eller ringt mig. det är konstigt. dom brukar alltid vara nyfikna på allt som händer. dom kommer hoppa på mig i skolan. det är säkert då dom frågar.  men jag kan ju inte säga sanningen. han är ju en vampyr. hur han och jag träffades va ju att han rädda mig från några killar som va efter mig. men vad kan jag säga? jag få komma på något snabbt jag är ju redan i skolan och snart kommer dom att hitta mig. och jag hade rätt dom hitta mig efter bara 5 min.

- hej kim

sa sara.

- hej gumman.

sa mia.

- hej hej

sa ali

- hej alla!

jag stog där och va beräd med att dom skulle fråga mig om alex. men dom sa inget dom stog bara och prata om sina helg dom hade. är det något fel detta är inte lik dom?

- så kim hur har din helg varit.
- den har varit jätte bra sara.

jag titta på mia som såg ut att spärngas snart. är hon sjuk?

- mia hur mår du?
- hon mår bra

sa både sara och ali samtidigt.

- men hon ser inte ut att må bra.
- okey jag kan inte hålla mig längre.
- va vad är det mia
- vem....

mia fick inte prata klart tills både sara och ali hoppa på henne och höll för hennes mun. vad håller dom på med?

- vad gör ni? vad va det hon ville säga?
- du vill nog inte veta.
- jo säg nu!
- ee vi alla undrar vem det va du gick till dansen med.

jag kände hur mitt ansikte blev varmt. vad kan jag säga?

- eee en kille jag har träffat ett tag nu.
- är han din pojkvän?

jag kände hur mitt hjärta hoppa av ordet pojkvän. han min pojkvän! nej nej skulle aldrig gå. eller ? nej dom fick mig att tänka på konstiga saker!

- ee nej han är inte min pojkvän
- gillar du han då?
- mia ser du inte det på henne. hon är helt röd i ansiktet efter vi fråga vem det va och sen fråga om det va hennes pojkvän.
- jo men jag vill vara på den säkra sidan.
- hallå! jag står här!
- vi vet det ju så svara nu!
- eee jag vet inte riktigt hur det känns och gilla någon....
- menar du allvar?
- nej du vet jag skämtar mia!
- men hur känns det att vara med han då?
- ee jag känner mig glad och ganska trygg.

och jag hör hur alla säger samtidigt.

- hon är kär!!!
- men hur kan ni veta det?
- vi ser det på dig gumman.
- så hur träffa du han?
- ee jag träffa han i affären när jag handla.

den värsta lögnen någonsin. kommer dom att tro den?

fortsättning följer ;D
Kommentarer (0)

ögonblicket bok del 12!!

Publicerad 2012-05-20 14:16:43 i ögonblicket

jag minns när jag va här när jag va liten. min pappa rista in detta in i trädet. en lycklig familj för alltid.
men det va bara en löngn. finns gungan kvar? den måsta vara jätte gamal nu. jag gick fram till den och satte mig. men denna platsen har bara dåliga minnen med sig. jag minns en gång jag va med min farmor här. jag sprang och hade jätte kul tills jag ser henne falla ihop. jag va så liten så jag visste inte vad som hände men mamma och pappa sprang till henne och ringde folk som kom och hämta henne. efter ett tag fick jag veta ett hon har dött.
jag va ju så liten så jag visst inte va det betyde. men jag förståg med åren och det gjorde bara mer ont att komma ihåg denna platsen. jag känner hur mina tårar börja rinna mer och mer. jag titta ner mot marken och ser ur mina tårar droppa ner på marken. men tillslut kände jag något kallt som torka bort mina tårar. jag tittar upp och ser alex sitta rakt framför mig och fråga.

- vad är det kim?
- denna platsen ger bara dåliga minnen.
- vad för minnen?
- saker som jag nte har kvar i mitt liv.
- vill du gå till dansen igen?
- nej det är bara slöseri med tid.
- varför det?
- jag... jag vill inte säga det.
- kom igen säg nu.
- det är bara pinsamt...

och jag kände han lägga sin kalla hand mot min kind och torka bort min sissta tår. men jag kunde känna hur mitt hjärta hoppa. och han bara log mot mig och sa.

- säg nu.
- hmmm.... jag kan inte dansa....
- det är väl inga stora problem?
- klart det är det är ju en dans.
- men det går att lära sig.
- men vem kan lära mig.

och han resta sig upp och räckte fram sin hand och sa.

- får jag lov till en dans.
- menar du allvar vill du dansa med mig?
- frågan är. varför skulle jag inte vilja dansa med dig?

jag tog hans hand och han drog upp mig. han trycker mig tät in till han och jag fick lära mig hur man håller. men jag kände hur mitt hjärta slog mer och mer när han tog sin hand vid min midja och för att vi va så nära varandra. jag kände hur mitt ansikte blev varmt. snälla säg inte att jag rodnar. vad händer om han ser? jag vågar inte titta upp. men jag hör han säga.

- det går ju bra. du som sa att du va dålig på att dansa.
- jag kanske har en bra lärare.
- haha men en lärare skulle inte vara något utan sina elever.
- haha. tack alex.
- för vad?
- att du finns här och hjälper mig att bli glad igen.
- det är väl inget att tacka för. jag vill ju vara här med .

och direkt kände jag hur mitt hjärta slog mer. hoppas han inte känner hur mitt hjärta slår.

- är det säkert du inte vill gå till dansen nu?
- jag har ju ingen att gå med.
- jag kan ju gå med dig.

och jag titta upp och sa.

- menar du att du skulle vilja gå med mig?
- ja varför inte

och han log mot mig igen så jag log tillbaka och luta mig mot hans bröstkorg och sa.

- ja jag vill gärna gå med dig.
- bra då går vi.
- nej inte än.
- varför inte?
- jag vill dansa lite till.

så vi stog kvar en stund och dansa. det va helt underbart jag vill verkligen att denna stund ska ta slut. men det gör allt någon gång. men då lyfte han upp mig i sin famn och sprang till dansen. han slpääte ner mig lite innan så ingen skulle se. och vi gick in jag titta runt och ser mina kompisar titta på mig och alex. jag såg hur deras leende blev stora och vinka och vissa tummen upp. jag hoppas inte alex ser det. men jag bara log tillbaka och njöt av kvällen.

fortsättning följer ;D hoppas ni gillar det :)
Kommentarer (0)

ögonblicket bok del 11

Publicerad 2012-05-18 10:58:40 i ögonblicket

vad ska jag göra jag kan inte knuffa bort han. varför blir jag svag. min ben blir så svag jag kan inte stå. och jag faller till marken. jag ser hur erik hukar sig ner bervid mig och jag ser något annorlunda på han. det ser ut som hans ansikte smälter. men hur? är det inte erik? och jag ser hur hans ansikte smälter bort mer och mer och tillslut ser jag en hemsk varelse. en slämig 4 armad och 8 ögon med reptil liknade hud.

- vem är du?

fråga jag med en svag röst.

- jag ska ta din själ kalani.

kalani vem är det? jag såg hur han gick närmre och närmre. men han jag såg han bli bort dragen. jag titta upp och ser alex står där med han i ett stryp tag.

- alex...

va det ändå jag fick fram och sen blev allt svart. alex tryckte upp erik mot vägen och säger.

- vad vill du kim.
- kim det är bara kroppen som heter det. jag är ute efter kalani.
- kalani har varit borta i flera år nu.
- men kim har hennes själ. och den ska bli min! jag ska bli den starkaste demonen i världen!
- inte om jag får något att säga om det.

och alex knäcket hans nacke.

- kalani? är det därför jag känner mig dragen till henne. och då betyder det att det kommer mer efter henne. hon måste bort här ifrån.

alex tar upp kim till sin famn och försvinner från skolan. han stanna på en kulle och släpper ner henne.

- det kanske är smart att titta till området och se om det är någon är här runt omkring.

och han försvinner. jag öppnar mina ögon och blir chockad över vart jag har vaknat. vart är jag? jag känner igen mig. jag tittar runt omkring och ser ett stort träd. jag går dit och ser en gunga. jag känner igen mig så mycket. och det slog mig. jag va här med mamma och pappa när jag va liten. jag tittar runt trädet och tänker. vart är märket vart är det. jag hitta det tillslut och känner hur mina tårar börja radan rinna.

fortsättning följer :D
Kommentarer (0)

ögonblicket bok del 10

Publicerad 2012-05-17 21:59:23 i ögonblicket

vad är det han säger? mitt hjärta vill inte slå lungt. tänk om han hör det. nej han kanske tycker jag är jätte konstig. vad ska jag göra? tänk på något annat. tänk på.. tänk på... tänk på dansen! onej jag har ingen dejt. fast är det så viktigt? jag kan kanske gå själv.

- vad tänker du på kim?
- va. nej inget.
- du tänker på något jag ser det.

hur kan han se det så lätt? men tänk om jag kan fråga han till dansen?

- jag undra bara om..

och dörrklockan ringde. varför nu? nåväl jag måste nog öppna mamma är ju inte hemma.

- jag kommer snart jag ska bara öppna dörren och se vem det är.
- okey.

jag gick till hallen och öppna dörren och blir chockad av det jag ser.

- erik vad gör du här?
- jag kom för att fråga en sak.
- okey men va inte du i england med familjen?
- vi kom hem tidigar.
- okey men vad ville du fråga?
- jag undra om du kunde gå till dansen med mig?

men nej jag ville ju fråga alex. vad ska jag göra? jag vill inte göra han ledsen. men jag måste fråga alex först.

- ee vänta här lite bara.
- visst

jag gick in på mitt rum och va berädd att fråga alex. men när jag kom in va han inte där. vart tog han vägen? jag ville ju så gärna gå med han. jag gick mot hallen igen och öppna dörren och sa.

- erik eeem ja jag kan gå med dig.
- kan du!?

och jag såg hur hans ansikte lös upp och hans leende va så stort.

- ja jag kan.
- tack så mycket. och här den är till dig.

han gav mig en bröstbuket i färgen rosa. hur sätter man på sig den då?

- ee jag vet inte hur jag sätter på mig den.
- jag kan göra det.
- okey

och när han gjorde det såg jag hur hans ansikte blev rött. är det bara för han är nära mitt bröst? men han klara det tillslut. och han tog mig till dansen. jag ser hur alla dansar och har kul medan jag står vid närmsta ut gången tills jag hörde någon säga i högtalarna.

- okey nu är det dags för danstävling!
- onej...

jag ser hur erik titta på mig och tittar på mig och frågar.

- ska vi vara med?
- haha nej nej jag står bra här.
- varför inte?
- du kan vara med men jag... eee jag orkar inte.
- är du säker att du inte vill?
- ja jag ska nog ut och ta lite luft.

och jag sprang ut. jag kan inte dansa och ändå går jag på den här dansen. hur dum kan jag vara? jag luta mig mot tegelvägen och tog djupa andetag tills erik kom och sa.

- mår du bra?
- ja lite luft gjorde susen.
- okey det är ju bra.

jag märkte hur han bara stog och titta på mig. men tillslut börja han luta sig mot mig men jag sa.

- vad gör du?
- jag försökte kyssa dig.
- tyvärr jag gillar inte dig på det sättet

men även om jag sa det utom luta mot mig mer och mer. jag försökte knuffa bort honom men han va för stark och hans läppar möte mina.

fortsättning följer :D
Kommentarer (0)

ögonblicket bok del 9 :D

Publicerad 2012-05-17 17:31:49 i ögonblicket

hur ska jag göra? jag hitta ingen klänning och enligt mia och sara måste jag ha en dejt med. men vem kan jag gå med? när man går på dejt ska man inte gilla personen med? och vem skulle vilja gå med mig? det är bara erik jag vet men han är inte hemma han har ju åkt till england. och kommer nte hem först om 3 dagar. så vem mer?
jag kanske kan fråga alex? men varför skulle han vilja gå med mig? ska jag ens gå? är det någon ide när jag inte kan dansa? och jag har ingen klänning. undrar om min mamma har någog gamal på vinden sen hon va ung? jag gick upp på vinden och jag hade rätt. hon hade massa gamla klänningar. jag hitta en vit glittrig lång klänning. jag behöver bara göra lite ändringar. göra den smallare kanske sätta något siden snöre runt midjan. kanske göra den en armad. tur att jag har mvg i slöjd. 
det tog en stund innan jag blev klar men jag blev väldigt nöjd med den. 
men nu vad ska jag göra med håret. jag satt och titta mig i spegeln ett bra tag till jag hörde någon säga.

- vad gör du? 

jag blev rädd och hoppa till och titta mot fönstret. men jag kände hur mitt hjärta hoppa när jag så vem som va där.

- alex! vad gör du här?
- jag tänkte titta till dig. och vad är det du gör? 
- jag försöker komma på vad jag ska ha för frisyr.
- till vad?
- min skola har en dans. och mina kompisar tvinga mig att gå.
- jag ser det. du är vädigt vaker.

och han log mot mig. och mitt hjärta slog ännu snabbare. vad är det som händer med mig?

- eee tack så mycket.

och mitt ansikte blev rött igen.

- är du sjuk?
- nej. varför undrar du? 
- du är röd i hela ditt ansikte.

jag titta mig i spegeln och han har rätt jag är röd i hela ansiktet. 

- ee jag vet inte det har hänt ganska ofta nu det senaste. 
. hmm och du är säker att du inte är sjuk då? 
- ja jag är 100% 
- hmm okey. men behlver du hjälp med håret? 
- kan du sånt ?
- ja visst jag gjorde det på min mamma när hon levde. 
- när dog hon då?
- 105 år sen.
- så hur gamal är du? 
- hehe det behöver vi inte ta nu. så sätt dig ner.

jag satte mig ner och ser mig i spegeln samtidigt han förvandlar mitt hår till något vackert.

- tack alex det är så vackert!

och han luta sig fram och viska i mitt öra och sa.

- inte lika vackert som du.

fortsättning följer  ;D hoppas ni gillar det!  :D  och så ni vet kan jag stava fel här och där ^^
Kommentarer (0)

ögonblicket bok del 8 :D

Publicerad 2012-05-17 16:25:33 i ögonblicket

jag kan inte fatta allt som har hänt förra veckan. alex är en vampyr. jag är fortfarande fövirrad över det. även om vampyrer är farliga är jag inte rädd för alex. jag litar på honom på något viss.
fast det kanske är för han har räddat mig från det mesta nu. han är den första killen eller vad jag kan kalla honom som jag kan lita på sen min pappa stack. men när kommer jag träffa han igen? jag vill se han... men varför bara han? men skit samma jag har andra problem... det ska vara skoldans snart och jag har ingen klänning. men jag ska ut med mia och sara efter en klänning. men jag har ett till problem. jag kan inte dansa! och eftersom det är en dans. hur ska jag göra då?
nåväl jag får ta det som det kommer.

- kim kommer du?
- ja mia jag kommer snart.
- men vi har hittat fina klänningar åt dig.
- menar ni allvar?
- ja vi har ju redan köpt våra och då är det bara du kvar.
- he he he okey...
- vad är det? du har varit borta hela dagen.

sa sara. men vad kan jag säga? jag kan ju inte säga det om alex. dom vet ju inte ens att han finns. men då sa mia.

- det kanske är en kille hon gillar?
- du skämtar eller det är kim vi pratar om nu.

men jag vet inte varför men mitt ansikte blev helt rött. och båda vände sig mot mig och tittar chockande och sprang mot mig och sa.

- du skämtar!! är det en kille?
- hehe ni skämtar eller?
- det ser ut så på dig!
- jag det står skrivet över hela ditt ansikte.
- ni måste skämta nu! hur ser ni det?

onej! och jag hör hur båda skriker samtidigt.

- hon sa det själv nu!

vad ska jag göra nu? jag vet inte änns hur det känns att vara kär! 

- nej nej nej!! jag gillar ingen jag är bara närvös över dansen!
- värför ar du det?
- jag har mina andledningar...
- vadå har du ingen dejt?

behöver jag en dejt?

fortsättning följer :D
Kommentarer (0)

ögonbilcket del 7 ^^

Publicerad 2012-05-16 18:50:51 i ögonblicket

vem är han? vad vill han mig? jag är rädd så rädd! vad kan jag göra? han tog bort sin hand från min mun och sa.

- var är han?
- vem?
- spela inte dum! du har alex lukt överallt på dig.

är han ute efter alex?

- jag vet inte vart han är!
- sluta ljug för mig.
- jag säger saningen! och även om jag visste vart han va skulle jag aldrig säga det till dig!

och jag kände att han tryckte hådare mot min hals. jag kan inte andas!

- släpp henne!
- alex trevlig överaskning.

och han släppte mig så jag föll ner på golver. jag fick inte in luften så jag börja hosta tills jag fick in lite. hur känner dom varandra och hur kom alex in hit så fort? vad är det som händer?

- vad gör du här kai?!
- vi har inte sett varanda på länge. hur långt har det varit 37 år kanske?

vad mena han med det? dom ser ut som 18 max.

- det har inte varit länge nog!
- haha är det så?

han tog tag i mitt hår och drog upp mig. jag vet inte varför min han lukta på mig och sa.

- det är en riktig mums bit du har fått tag i här.
- låt henne vara kai!
- så du ska ha henne för dig själv?

vad pratar dom om? dom låter nästan som... men det kan inte vara möjligt.

- kai släpp henne nu det är mig du är ute efter inte henne!
- men hon lukter ju så gott har inte du lust att ta ett bet. fram med hugtänderna visa vilket monster du är!

jag hade nog fel! är dom vampyrer? men dom finns väl bara i sagor eller?

- släpp henne och ge dig av nu! annars är du bara aska när jag är klar med dig!
- okey okey jag ger mig av.

han släppte mig och gick mot fönstret och sa.

- men jag kommer igen tro mig.
- du skulle aldrig våga röra henne igen.

men när alex sa det va han redan borta. jag såg hur alex va på väg ut igenom fönstret med. men jag sprang fram och tog tag i hans arm och sa.

- snälla gå inte

jag va så rädd. jag vill inte vara själv. jag känner hur mina tårar börja rinna. men jag kände samtidigt hur alex armar kom runt mig och höll fast mig hårt. och han sa

- jag kan bara stanna till solen går upp. men du fatta nog det nu.

fortsättning följer :D
Kommentarer (0)

ögonblicket bok del 6 ^^

Publicerad 2012-05-14 23:23:24 i ögonblicket

han va borta. vart tog han vägen? han va här bara för några sec sen.

- Hur kom du upp ur vattnet kim?

fråga mia.

- det va en kille som...

om jag säger saningen tror dom säkert att jag är helt konstig. Men jag är så dålig på att ljuga. jag får försöka ändå.

- vad sa du?
- eee jag mena jag vet inte jag bara vakna här.
- du skämtar med mig va?
- nej nej jag vakna upp här.
- haha du har en stor tur.

bra dom gick på det. men vad hände med alex? jag titta runt så han inte gömde sig. men jag ser ingenting. jag vände min blick mot erik han såg så lidande ut. har han skuld känsler för det han gjorde? jag såg han ta av sig sin jacka och ger den till mig. visst jag fryser men tänk om han blir sjuk över detta. så jag sa.

- det behövs inte du kan ju bli sjuk.
- men det är mitt fel att du hamna här från första början. jag måste gott göra dig på något sätt.

han ser verkligen ut som att lida över detta. så jag tog hans jacka. men då sa han.

- det måsta finnas något mer jag kan göra?
- det behövs inget mer.
- snälla något.

jag kände efter riktigt noga och kände att jag va lite hungrig. så jag log mot han och sa.

-du kan köpa en hamburgare till mig.
- ja så många du vill!
- det räcker med en.

så vi börja gå mot den närmsta hambugra stället i närheten. men under tiden vi gick märkte jag att alla kom på ursäkter för att gå och lämna oss själva. som att dom inte mår så bra eller att dom hade något att göra eller att dom inte orka. så det sluta med att det blev han och jag bara. men jag åt upp snabbt så jag kunde komma hem och bara villa efter denna dagen. men under tiden märkte jag att erik försöket hålla min hand men jag drog undan hela tiden. men som tur va att vi va utanför mig nu så jag sa.

- ja här bor jag.
- okey så du klara dig nu?
- ja det gör jag.
- okey bra.

och han luta sig mot mig för att kyssa mig men jag drog undan och gick in. inte det bästa man kunde göra men som sakt det kommer inte bli något mellan oss. jag gick in på mitt rum och märkte att mitt fönster va öppet. varför va det de? jag öppna det inte när jag gick. va det mamma? så jag gick fram och stängde det men när jag vände mig om så blev jag in tryckt mot vägen och en hand på min hals och en på min mun och allt jag hörde då va någon som sa.

- shhhh

fortsättning foljer hoppas ni gillar det ^^
Kommentarer (0)

ögonblicket bok del 5

Publicerad 2012-05-14 16:18:30 i ögonblicket

jag kommer drukna! jag hör hur mina kompisar ropar mitt namn medans jag sjunker mer och mer mot botnen.

- kim !!
- hon håller på att drukna!

jag trodde verkligen mitt liv va över. ska jag verkligen dör så här? men lötsligen hör jag någon brytta sig igenom isen. jag kunde se någon simma mot mig. men jag såg inte vem till allt va blev svart. efter en stund vakna jag på land men en lång svart jacka på mig. jag titta runt och blir chockad av det jag ser.
det är han killen igen. rädda han mig igen? han vända sig mot mig och jag kände hur mitt hjärta hoppa av dom ljusblåa ögonen. och han fråga.

- mår du bra?
- ja jag klarar mig.

han gick närmre och satte sig brevid mig. och mitt hjärta börja slå ännu mer. vad är det som händer?
han lyfte sin hand och tog den på min panna. jag kännde hur kalla han va. är det bara för jag har hans jacka?
jag tog av mig den och räckte den mot han och sa.

- du borde ha den.
- varför det?
- du är ju iskall.
- jag klarar mig. jag är van vid kylan

jag fatta inte riktigt vad han mena med det. men jag sa.

- ta den nu.

och jag log mot han. och han tog den. jag va fortfarande kall men jag får klara mig. men plötsligt hör jag mina kompisar ropa mitt namn.

- kim!
- det är mina vänner.
- så kim är ditt namn.
- ja eee vad är ditt namn då.
- alex
- kim !

jag vände mig mot där ljudet kom ifrån och ser mina kompisar komma.

- kim där är du!

och dom slängde sig över mig. jag vände mig mot alex men då va han inte där.

fortsättning följer :D

Kommentarer (0)

ögonbilcket bok del 4 ^^

Publicerad 2012-05-13 20:55:19 i ögonblicket

det ha gått fyra dagar sen händelsen. sen den dagen jag träffa han killen. jag har inte kunnat sluta tänka på vad han heter.
min blåmärken har blivit svagare. som tur har igen sett dom än. men idag vill jag ha mina tankar på något annat. jag vill inte bara tänka på den kvällen. för idag drog mina kompisar men mig för att åka skider på sjön. inte nog med det dom tog med sig sina killar med.
och dom va så snälla att ta med en kille till mig med även dom vet att jag vill inte ha någon.
nåväl jag får försöka ha kul med. Mia, Alice, Sara, Max, Jonny och killen dom tog med till mig. Erik han är en snäll killen men jag vill inte ha någon fast mina vänner fattar inte.
men jag hoppas verkligen inte att han tror att det kommer bli något. fast jag fattar inte varför jag åkte med. jag är ju rädd för vatten. jag har ju åkt igenom is en gång förut och jag har aldrig åkt sen denns.
jag kommer nog bara sitta på land och titta på dom. eller det va det jag trodde. när vi va där så satt jag på land en stund tills jag hör alla ropa.

- kim kom ner.
- det är kul.
- nej jag sitter bra här uppe
svara jag med bara efter in liten stund så kom erik och sa.
- vi kan gå ner tillsammans.
- nej det är bra jag kan sitta kvar.
- alla är där nere du borde också vara där.
- jag kan komma senare.
- nej kom nu alla väntar på dig .

och han räckte ut sin hand för att hjälpa mig upp. men när jag va uppe släppte jag den. jag vill inte ge han några förhoppningar på att det kommer bli ett oss.

- ni fick som ni ville jag är här.
- men kommer längre ut till oss.

det värsta va att dom va längst ut på bryggan. men jag gick ändå. jag va ändå på bryggan.

- okey jag är här.

och när jag sa det lyfte erik upp mig och släppte ner mig på isen och jag fick en sån panick så jag inte våga röra mig. och erik putte ut mig längre ut bland dom andra men jag börja glida längre och länger ut. men när jag stanna så va allt jag hörde va att isen sprack under och jag åkte igenom isen.

fortsättning följer :D
Kommentarer (0)

ögonblicket bok del 3

Publicerad 2012-05-13 00:37:29 i ögonblicket

vem är han? kommer han för att hjälpa mig? en av killarna gick mot han medans dom andra 2 fortfarande höl fast mig. jag försöket ännu en gång att sparka mig loss men då klämde om hårdare och hårdare. det va ingen ide jag kommer inte loss och jag hör hur han killen säger igen.
- ni är ganska patetiksa 3 mot en tjej.
- och vad har du med det att göra?
och han gick närmare och knuffa till han. och han sa.
- du ber om det.
och han killen sparka han i magen så hårt så han flög in i väggen. då släppte dom andra 2 mig och springer imot han. men han tog ner dom med. men han första killen resta sig upp igen och tog fram en kniv och börja springa mot honom. då utbrast jag.
- se upp bakom dig!
men jag såg bara hur han slog ut kniven så snabbt ur hans händer och tog tag i hans hand och vred den upp mot han rygg och sa.
- bäst ni försvinner här ifrån tills jag blir sur på riktigt.
och han knuffa bort honom och jag ser hur alla 3 killar sprang iväg. jag reste mig upp för att gå och tack honom men när jag försöket det va min kropp så svag efter chocken. så jag föll ner mot marken istället.
men innan jag slog i marken så hann han få tag i mig och jag låg i hans famn. jag tittar upp och min blick möts men 2 ljusblåa vackra ögon. jag vet inte vad det va som hände men det kände som om allt blev mörkt omkring oss.
jag vet inte om det va gränden men det kändes som om tiden stanna med. jag ville inte att detta ögonblicket ska ta slut. jag känner mig så trygg och glad på något sätt. vad är det för känsla? men jag klara inte av mer så jag titta bort och sa.
- tack så mycket för hjälpen
- det är okey. men är du skadad?
- nej dom hann inte så långt.
- bra det
och han släppte ner mig och sa.
- jag följer dig hem.
- nej det behövs inte
- tänk om du träffar på dom killarna igen. så vart bor du?
- jag bor xxx 101
- okey jag tar dig dit. kom nu.
och han räckte ut sin hand och log mot mig. jag log tillbaka och tog hans hand. men när jag skulle gå så såg jag hur allt blev svart och min kropp blev svag.

nästa morgon
(vaknar) vart är jag? hur kom jag in till mitt rum? va allt en dröm ? jag reste mig upp och titta mig i spegeln och ser hand liknade blåmärken på mina vrister.
 men då va det ingen dröm. dom 3 killarna va sanna. och han... han mystiga killen med.
jag fick aldrig veta hans namn. jag titta på klockan.
 onej jag är försenad till skolan jag måste gå. men först måste jag sätta på mig något som döljer mina blämärken.

fortsättning följer :D <3
Kommentarer (0)

ögonblicket bok del 2!!!

Publicerad 2012-05-12 18:18:01 i ögonblicket

är det någon som förföljer mig? jag titta bak och ser dom 3 killarna från förut. jag börja gå fortare och fortare.
men jag märker att dom gör det samma. jag börja springa och dom gjorde det med. jag fick en äcklig känsla i min mage. jag vill bara gömma mig.
vad ska jag göra? och utan att tänka min för springer jag in i en gränd. var ska jag ta vägen nu? jag ser några soptunnor och gömmer mig bakom dom. men jag kan höra killarna säga.

- vart tog tjejen vägen?
- sprang hon i i gränden ?

jag känner hur mitt hjärta börja hoppa. men jag kände något krypa på min hand och tittat ner och ser en stor råta. av reflex hoppa jag till och slog till en av soptunnerna och jag hör hur en av killarna ropar.

- där är hon!

onej dom kommer. jag ser hur dom kom närmre och den första killen stannar framför mig.
han tog sin hand under min haka och drog mig mot hans ansikte och sa.

- vad har vi för söt tjej här?

jag spota han i ansiktet och sa.

- släpp mig nu.
- det kan vi inte göra. vad är det för kul med det?

och han torka bort spotet och sa.

- ta ner henne.

jag ser hur dom andra tar tag hårt i mina vrister och mina ben. jag försökter sparka loss men dom va för starka. och jag bröja skrika och gråta. jag va så rädd finns det ingen som kan hjälpa mig. och jag hör någon annan säga.

- ni vet att det är imot lagen.

fortsättning följer. hoppas ni gillar det :D
Kommentarer (0)

ögonblicket bok!!

Publicerad 2012-05-11 23:30:48 i ögonblicket

jag minns hur min mamma grät. jag minns hur jag fick hålla om henne medan jag såg min far gå ut ur vår dörr. ut ur vårt liv. jag va bara 9 när det hände.
och jag har aldrig mer litat på killar i sen dess. jag kan inte fatta hur man kan lämna sin familj. verkligen inte för en stor bystad blondin. jag är också blond men inte på det sättet som hon.
jag har inte sett min pappa på 6 år men jag får samtal av han ibland. men oftas svarar jag inte jag mår illa direkt jag hör hans eller hans nys tjej röst.
men jag har skappat ett nytt liv med mamma utan han. jag har börjat i gymnasiet och har skaffat massa vänner.
jag älskar mitt liv nu. men jag ska berätta om en speciel kväll. när jag och min bästa kompis mia och jag va på väg hem från bion.
det är det vi brukar göra eller som hon vill ibland är att titta efter killar. visst att visa killar är roliga prata med.
men allt börjar detsamma med att dom säger att jag är snäll och rolig och älskar mina kristal blåa ögon. men det slutar med detsamma med att dom gillar mina bröst eller att dom vill ha en one night stand.
och då slutar jag bara prata med dom. men ändå jag skulle prata om en viss natt när mitt liv börja om på nytt. jag och mia va på väg hem från bion och mia börja flörta men 3 killar.
jag som vanlligt kände mig obekväm runt killar och jag kände hur en av dom titta snet på mig.
så jag tog tag i mias arm och sa.
- vi måste gå nu.
- måste vi verkligen det?
- jag måste ni det?
sa en av killarna med en sarkastisk ledsen röst.
- jag det måste vi!
sa jag med en strängare röst. så jag tog at i mias hand och drog iväg henne. men när vi hade gått en stund skulle vi gå skillda vägar. jag vet att det inte är en så bra ide att gå i stan själv på natten men jag tänkte att det som stog i tidningarna skulle inte hända mig.
men bara efter en stund va jag förföljd.

fortsättning följer ;) hoppas ni gillar det !!! det kommer att komma mer ^^
Kommentarer (0)

Om

Min profilbild

lisa-marie

en halv lant tjej som även gillar stor stan ;) jag går i andra året på nuntorp gymnasium. jag är 18 år. jag gillar vara med vänner, sjunga, dansa, djur och gosa med lilla Julia som är min brors och bästa väns dotter. om ni undrar något annat tveka inte att fråga ^^

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela