ögonblicket bok del 3
vem är han? kommer han för att hjälpa mig? en av killarna gick mot han medans dom andra 2 fortfarande höl fast mig. jag försöket ännu en gång att sparka mig loss men då klämde om hårdare och hårdare. det va ingen ide jag kommer inte loss och jag hör hur han killen säger igen.
- ni är ganska patetiksa 3 mot en tjej.
- och vad har du med det att göra?
och han gick närmare och knuffa till han. och han sa.
- du ber om det.
och han killen sparka han i magen så hårt så han flög in i väggen. då släppte dom andra 2 mig och springer imot han. men han tog ner dom med. men han första killen resta sig upp igen och tog fram en kniv och börja springa mot honom. då utbrast jag.
- se upp bakom dig!
men jag såg bara hur han slog ut kniven så snabbt ur hans händer och tog tag i hans hand och vred den upp mot han rygg och sa.
- bäst ni försvinner här ifrån tills jag blir sur på riktigt.
och han knuffa bort honom och jag ser hur alla 3 killar sprang iväg. jag reste mig upp för att gå och tack honom men när jag försöket det va min kropp så svag efter chocken. så jag föll ner mot marken istället.
men innan jag slog i marken så hann han få tag i mig och jag låg i hans famn. jag tittar upp och min blick möts men 2 ljusblåa vackra ögon. jag vet inte vad det va som hände men det kände som om allt blev mörkt omkring oss.
jag vet inte om det va gränden men det kändes som om tiden stanna med. jag ville inte att detta ögonblicket ska ta slut. jag känner mig så trygg och glad på något sätt. vad är det för känsla? men jag klara inte av mer så jag titta bort och sa.
- tack så mycket för hjälpen
- det är okey. men är du skadad?
- nej dom hann inte så långt.
- bra det
och han släppte ner mig och sa.
- jag följer dig hem.
- nej det behövs inte
- tänk om du träffar på dom killarna igen. så vart bor du?
- jag bor xxx 101
- okey jag tar dig dit. kom nu.
och han räckte ut sin hand och log mot mig. jag log tillbaka och tog hans hand. men när jag skulle gå så såg jag hur allt blev svart och min kropp blev svag.
nästa morgon
(vaknar) vart är jag? hur kom jag in till mitt rum? va allt en dröm ? jag reste mig upp och titta mig i spegeln och ser hand liknade blåmärken på mina vrister.
men då va det ingen dröm. dom 3 killarna va sanna. och han... han mystiga killen med.
jag fick aldrig veta hans namn. jag titta på klockan.
onej jag är försenad till skolan jag måste gå. men först måste jag sätta på mig något som döljer mina blämärken.
fortsättning följer :D <3
- ni är ganska patetiksa 3 mot en tjej.
- och vad har du med det att göra?
och han gick närmare och knuffa till han. och han sa.
- du ber om det.
och han killen sparka han i magen så hårt så han flög in i väggen. då släppte dom andra 2 mig och springer imot han. men han tog ner dom med. men han första killen resta sig upp igen och tog fram en kniv och börja springa mot honom. då utbrast jag.
- se upp bakom dig!
men jag såg bara hur han slog ut kniven så snabbt ur hans händer och tog tag i hans hand och vred den upp mot han rygg och sa.
- bäst ni försvinner här ifrån tills jag blir sur på riktigt.
och han knuffa bort honom och jag ser hur alla 3 killar sprang iväg. jag reste mig upp för att gå och tack honom men när jag försöket det va min kropp så svag efter chocken. så jag föll ner mot marken istället.
men innan jag slog i marken så hann han få tag i mig och jag låg i hans famn. jag tittar upp och min blick möts men 2 ljusblåa vackra ögon. jag vet inte vad det va som hände men det kände som om allt blev mörkt omkring oss.
jag vet inte om det va gränden men det kändes som om tiden stanna med. jag ville inte att detta ögonblicket ska ta slut. jag känner mig så trygg och glad på något sätt. vad är det för känsla? men jag klara inte av mer så jag titta bort och sa.
- tack så mycket för hjälpen
- det är okey. men är du skadad?
- nej dom hann inte så långt.
- bra det
och han släppte ner mig och sa.
- jag följer dig hem.
- nej det behövs inte
- tänk om du träffar på dom killarna igen. så vart bor du?
- jag bor xxx 101
- okey jag tar dig dit. kom nu.
och han räckte ut sin hand och log mot mig. jag log tillbaka och tog hans hand. men när jag skulle gå så såg jag hur allt blev svart och min kropp blev svag.
nästa morgon
(vaknar) vart är jag? hur kom jag in till mitt rum? va allt en dröm ? jag reste mig upp och titta mig i spegeln och ser hand liknade blåmärken på mina vrister.
men då va det ingen dröm. dom 3 killarna va sanna. och han... han mystiga killen med.
jag fick aldrig veta hans namn. jag titta på klockan.
onej jag är försenad till skolan jag måste gå. men först måste jag sätta på mig något som döljer mina blämärken.
fortsättning följer :D <3
