ögonblicket bok del 10
vad är det han säger? mitt hjärta vill inte slå lungt. tänk om han hör det. nej han kanske tycker jag är jätte konstig. vad ska jag göra? tänk på något annat. tänk på.. tänk på... tänk på dansen! onej jag har ingen dejt. fast är det så viktigt? jag kan kanske gå själv.
- vad tänker du på kim?
- va. nej inget.
- du tänker på något jag ser det.
hur kan han se det så lätt? men tänk om jag kan fråga han till dansen?
- jag undra bara om..
och dörrklockan ringde. varför nu? nåväl jag måste nog öppna mamma är ju inte hemma.
- jag kommer snart jag ska bara öppna dörren och se vem det är.
- okey.
jag gick till hallen och öppna dörren och blir chockad av det jag ser.
- erik vad gör du här?
- jag kom för att fråga en sak.
- okey men va inte du i england med familjen?
- vi kom hem tidigar.
- okey men vad ville du fråga?
- jag undra om du kunde gå till dansen med mig?
men nej jag ville ju fråga alex. vad ska jag göra? jag vill inte göra han ledsen. men jag måste fråga alex först.
- ee vänta här lite bara.
- visst
jag gick in på mitt rum och va berädd att fråga alex. men när jag kom in va han inte där. vart tog han vägen? jag ville ju så gärna gå med han. jag gick mot hallen igen och öppna dörren och sa.
- erik eeem ja jag kan gå med dig.
- kan du!?
och jag såg hur hans ansikte lös upp och hans leende va så stort.
- ja jag kan.
- tack så mycket. och här den är till dig.
han gav mig en bröstbuket i färgen rosa. hur sätter man på sig den då?
- ee jag vet inte hur jag sätter på mig den.
- jag kan göra det.
- okey
och när han gjorde det såg jag hur hans ansikte blev rött. är det bara för han är nära mitt bröst? men han klara det tillslut. och han tog mig till dansen. jag ser hur alla dansar och har kul medan jag står vid närmsta ut gången tills jag hörde någon säga i högtalarna.
- okey nu är det dags för danstävling!
- onej...
jag ser hur erik titta på mig och tittar på mig och frågar.
- ska vi vara med?
- haha nej nej jag står bra här.
- varför inte?
- du kan vara med men jag... eee jag orkar inte.
- är du säker att du inte vill?
- ja jag ska nog ut och ta lite luft.
och jag sprang ut. jag kan inte dansa och ändå går jag på den här dansen. hur dum kan jag vara? jag luta mig mot tegelvägen och tog djupa andetag tills erik kom och sa.
- mår du bra?
- ja lite luft gjorde susen.
- okey det är ju bra.
jag märkte hur han bara stog och titta på mig. men tillslut börja han luta sig mot mig men jag sa.
- vad gör du?
- jag försökte kyssa dig.
- tyvärr jag gillar inte dig på det sättet
men även om jag sa det utom luta mot mig mer och mer. jag försökte knuffa bort honom men han va för stark och hans läppar möte mina.
fortsättning följer :D
