ögonblicket bok del 8 :D
jag kan inte fatta allt som har hänt förra veckan. alex är en vampyr. jag är fortfarande fövirrad över det. även om vampyrer är farliga är jag inte rädd för alex. jag litar på honom på något viss.
fast det kanske är för han har räddat mig från det mesta nu. han är den första killen eller vad jag kan kalla honom som jag kan lita på sen min pappa stack. men när kommer jag träffa han igen? jag vill se han... men varför bara han? men skit samma jag har andra problem... det ska vara skoldans snart och jag har ingen klänning. men jag ska ut med mia och sara efter en klänning. men jag har ett till problem. jag kan inte dansa! och eftersom det är en dans. hur ska jag göra då?
nåväl jag får ta det som det kommer.
- kim kommer du?
- ja mia jag kommer snart.
- men vi har hittat fina klänningar åt dig.
- menar ni allvar?
- ja vi har ju redan köpt våra och då är det bara du kvar.
- he he he okey...
- vad är det? du har varit borta hela dagen.
sa sara. men vad kan jag säga? jag kan ju inte säga det om alex. dom vet ju inte ens att han finns. men då sa mia.
- det kanske är en kille hon gillar?
- du skämtar eller det är kim vi pratar om nu.
men jag vet inte varför men mitt ansikte blev helt rött. och båda vände sig mot mig och tittar chockande och sprang mot mig och sa.
- du skämtar!! är det en kille?
- hehe ni skämtar eller?
- det ser ut så på dig!
- jag det står skrivet över hela ditt ansikte.
- ni måste skämta nu! hur ser ni det?
onej! och jag hör hur båda skriker samtidigt.
- hon sa det själv nu!
vad ska jag göra nu? jag vet inte änns hur det känns att vara kär!
- nej nej nej!! jag gillar ingen jag är bara närvös över dansen!
- värför ar du det?
- jag har mina andledningar...
- vadå har du ingen dejt?
behöver jag en dejt?
fortsättning följer :D
fast det kanske är för han har räddat mig från det mesta nu. han är den första killen eller vad jag kan kalla honom som jag kan lita på sen min pappa stack. men när kommer jag träffa han igen? jag vill se han... men varför bara han? men skit samma jag har andra problem... det ska vara skoldans snart och jag har ingen klänning. men jag ska ut med mia och sara efter en klänning. men jag har ett till problem. jag kan inte dansa! och eftersom det är en dans. hur ska jag göra då?
nåväl jag får ta det som det kommer.
- kim kommer du?
- ja mia jag kommer snart.
- men vi har hittat fina klänningar åt dig.
- menar ni allvar?
- ja vi har ju redan köpt våra och då är det bara du kvar.
- he he he okey...
- vad är det? du har varit borta hela dagen.
sa sara. men vad kan jag säga? jag kan ju inte säga det om alex. dom vet ju inte ens att han finns. men då sa mia.
- det kanske är en kille hon gillar?
- du skämtar eller det är kim vi pratar om nu.
men jag vet inte varför men mitt ansikte blev helt rött. och båda vände sig mot mig och tittar chockande och sprang mot mig och sa.
- du skämtar!! är det en kille?
- hehe ni skämtar eller?
- det ser ut så på dig!
- jag det står skrivet över hela ditt ansikte.
- ni måste skämta nu! hur ser ni det?
onej! och jag hör hur båda skriker samtidigt.
- hon sa det själv nu!
vad ska jag göra nu? jag vet inte änns hur det känns att vara kär!
- nej nej nej!! jag gillar ingen jag är bara närvös över dansen!
- värför ar du det?
- jag har mina andledningar...
- vadå har du ingen dejt?
behöver jag en dejt?
fortsättning följer :D
