ögonblicket bok!!
jag minns hur min mamma grät. jag minns hur jag fick hålla om henne medan jag såg min far gå ut ur vår dörr. ut ur vårt liv. jag va bara 9 när det hände.
och jag har aldrig mer litat på killar i sen dess. jag kan inte fatta hur man kan lämna sin familj. verkligen inte för en stor bystad blondin. jag är också blond men inte på det sättet som hon.
jag har inte sett min pappa på 6 år men jag får samtal av han ibland. men oftas svarar jag inte jag mår illa direkt jag hör hans eller hans nys tjej röst.
men jag har skappat ett nytt liv med mamma utan han. jag har börjat i gymnasiet och har skaffat massa vänner.
jag älskar mitt liv nu. men jag ska berätta om en speciel kväll. när jag och min bästa kompis mia och jag va på väg hem från bion.
det är det vi brukar göra eller som hon vill ibland är att titta efter killar. visst att visa killar är roliga prata med.
men allt börjar detsamma med att dom säger att jag är snäll och rolig och älskar mina kristal blåa ögon. men det slutar med detsamma med att dom gillar mina bröst eller att dom vill ha en one night stand.
och då slutar jag bara prata med dom. men ändå jag skulle prata om en viss natt när mitt liv börja om på nytt. jag och mia va på väg hem från bion och mia börja flörta men 3 killar.
jag som vanlligt kände mig obekväm runt killar och jag kände hur en av dom titta snet på mig.
så jag tog tag i mias arm och sa.
- vi måste gå nu.
- måste vi verkligen det?
- jag måste ni det?
sa en av killarna med en sarkastisk ledsen röst.
- jag det måste vi!
sa jag med en strängare röst. så jag tog at i mias hand och drog iväg henne. men när vi hade gått en stund skulle vi gå skillda vägar. jag vet att det inte är en så bra ide att gå i stan själv på natten men jag tänkte att det som stog i tidningarna skulle inte hända mig.
men bara efter en stund va jag förföljd.
fortsättning följer ;) hoppas ni gillar det !!! det kommer att komma mer ^^
